Idag gör jag verkligen allt som jag inte borde och tvärtom. Jag har en lång och ambitiös lista med saker som verkligen borde göras – måste göras. Och istället finner jag mig själv med att sitta och lägga patiens på datorn. Det slår liksom aldrig fel när det gäller mig.
Och titta här – nu sitter jag och skriver ett blogginlägg om min oförmåga att göra det jag borde. Det är en fin gammal tradition det där, att gå runt en hel dag och våndas och prata om hur mycket man har att göra, tills dagen är slut. Jag har flera kollegor som har gjort det till en livsstil.
Så vad borde jag göra? Jag borde skriva ett protokoll från ett möte som jag var på igår. Jag borde sy färdig en kofta som jag håller på och tråcklar på till min kära moder. Jag borde gå ner och handla mat för att föda min svältande flock. Jag borde sätta tillbaka jullådan upp på vinden (den står i hallen. Jag vet, det är skamligt) Jag borde bära ner balkongmöblerna i källaren. (De står också i hallen. Bemärk att det snart är vår och då ska de fram igen) Jag borde städa.
Men jag vill inte. Istället sitter jag här och äter Maoam-kolor och förundras över hur snuskiga bilder det egentligen finns på förpackningen.
Har jag snuskig fantasi? Kanske det. Men jag hörde att det var någon britt som faktiskt hade anmält det snuskiga snasket. Oj, vilket bra rubrik det hade blivit. “Beklämd britt stämmer snuskig snasktillverkare”
Ett första steg att ta sig ur det här dagdrivandet vore förstås att stänga av datorn. Hm. Tål att tänkas på.
